Förlossningsberättelse
Torsdag 210304. Upp med tuppen vid 04.00, dusch och packa det sista, mot Uppsala! Bebis ska få komma ut❤️
. 06.30 ska vi vara på plats för vi var snitt nr 1 i turordningen men när vi kommer dit så hade det blivit ett mer akut innan och senare fick vi veta att ytterligare ett med trillingar gjordes innan vårt.
Men väntan gick rätt så fort ändå, tror de kom och gav mig antibiotika vid 9 tiden och vi fick gå ner till operation. Där möts vi av strålande solsken med utsikt ut över Uppsala slott. Iskallt på rummet MEN det blev snabbt tokvarmt efter 40mins försök att sätta spinalen korrekt. Alla i narkosteamet var så bra och vi kändes oss så väl sedda och omhändertagna. Kirurgerna var roliga och duktiga, kände oss i så trygga händer. Mådde lite illa och blev lite snurrig precis när spinalen kickade igång med det gick över och resten gick som på räls 🙏❤️
De gick genom förra snittärret så då tar det lite längre tid för att de ska igenom ärrvävnad och sammanväxningar, men 10.44 kom vår älskade Thea ut i solskenet med ett starkt skrik, glädjetårar på både mig och Anders. Så lyckliga över att höra henne eftersom vi inte visste vad vi kunde vänta oss.
Barnläkarteamet från Neo stod redo utanför så jag fick se henne lite snabbt men knappt ansiktet för hon låg på sidan i barnmorskans famn. Anders följde med Thea ut och jag hörde henne skrika många gånger. Hon behövde lite hjälp med syrgas men hade till och med bättre poäng än Henry när han kom ut. Barnmorskan var snäll och gick och tog kort på henne åt mig. Jag låg där och skrattade för mig själv när jag fick se henne, vilken liten Anders kopia ❤️😍.
Sedan kördes hon i varm och mysig kuvös ner till intensivvårdsneo med Anders. Där fick hon cpap och sond, uppkopplad med EKG men kunde ligga i Anders famn hela tiden.
Efter de var färdiga med mig fick jag åka till uppvaket och tiden där gick jättefort eftersom denna gång hade jag telefonen med mig och ägnade tiden då mina ben skulle kännas igen till att uppdatera alla nära och kära om läget.
13.30 var jag godkänd på rörelsetesterna och de var snälla att köra ner mig till neo så att jag skulle få hinna träffa Thea en kortis innan hon skulle på blodutbyte kl 14.
Medans Thea var på blodbytet så fick jag ligga kvar i hennes bås på intensivvårdsneo och Anders gick upp till vårt rum på bb och åt och vilade lite. Det tog längre tid än vi trodde med blodutbytet, men hon var så lugn och nöjd där inne snuttade på en napp och socker och de kunde ta bort cpapen . De kom och uppdaterade oss med jämna mellanrum. Tror dom kanske var klara vid 17 tiden och då fick hon ligga hud mot hud med mig. Vi fick koppmata henne med ersättning och jag provade att pumpa för att få igång mjölken.
De kom och hämtade mig från bb vid 20tiden så jag skulle prova resa mig upp och det gick rätt så bra. Anders och Thea kom upp några timmar senare till vårt rum och hon fick sola med 3 lampor.
Vi kämpade på kommande dagar med att koppmata med ersättning men hon kräktes upp det mesta och blev så trött av allt kämpade att få i sig. Vi trodde hon blev mätt men förmodligen gjorde hon av med mer energi än hon fick i sig, vi började få till lite mer amning men eftersom hon fick ersättning varannan/ var 3e timme så tog det lite tid.
På söndagen fick vi åka hem till Västerås men vi blev inskrivna på Neos hemsjukvård och är fortfarande inskrivna där nu 3,5 veckor senare. Vi kämpar på med att få Thea att gå upp i vikt så de satte sond för att vi skulle kunna ge ersättning genom den utöver amningen. Hon går långsamt uppåt så jätteskönt att ha hjälp därifrån. Senaste blodproverna var bra men visade även på att benmärgen inte kickat igång att producera eget blod ännu. Får se om nästa vecka hur det ser ut då men det var det här vi trodde och kan ta ett tag innan hennes kropp börjar igen efter 8 blodtransfusioner i magen.
Hittills sover Thea mycket och gillar inte att ligga själv men är supernöjd i famnen. Är mer och mer vaken och tittar på oss. Ute i vagnen är hon väldigt nöjd och sover gott. Hon ammar gärna ofta och ligger nära nära.
